En man med svart rock…

…går genom en svart natt på en svart gata med en svart blick. Han går snabbt och målmedvetet utan att se sig omkring. Hans steg ekar och vinden drar i hans hår. Framför honom står en gatlykta som försiktigt kastar sitt flackande ljus på marken där han går.

Plötsligt stannar han upp och vänder sig sakta om. Bakom honom står fyra hotfulla män, alla med pistoler riktade mot honom. En blixt dränker dem i ljus, åskan mullrar i de svarta molnen och regndroppar börjar falla. Mannen i den svarta rocken, vilken skälver i den starka vinden, ser omkring sig och granskar omgivningen. De fyra männen framför honom, de kala träden som kantar väggrenen, de gulbruna löven som faller och lägger sig på marken som en bädd. En igelkott krafsar omkring, kanske bygger den sig ett bo att sova i, kanske försöker den bara fly undan regnet.

Han nickar långsamt, knappt märkbart, och låter tungan dra över sina läppar som för att fukta dem. En av figurerna framför honom tar ett steg framåt och säger med en grov brittisk accent:

“We dun like yer kin here, so get yer sorry ass out of town!”

Han sänker inte sin pistol, utan står kvar med utmanande blick, några meter från mannen med svart rock. Denne står dock lugnt kvar och möter stadigt sin motståndares blick. Långsamt stryker han bak håret över pannan, knäpper upp rocken som nu flyger nästan helt fritt bakom honom, och svarar med en lugn stämma man skulle kunna förvänta sig någon att ha när man spelar schack med påven i en katedral full med blinda vampyrer.

“Oh no, you’ve got it all wrong, ya’ll be the ones whos’ sorry.”

Han slår upp rocken och drar med sin hand längs fodret. En droppe vatten flyger från hans hår.

En övervakningskamera pryder fasaden på huset som tornar upp sig bredvid de fem. Den har en bildhastighet på fem miljoner bilder i sekunden, ändå kommer kriminaltekniker att studera filmen länge utan att kunna utröna vad som egentligen hände denna stormiga kväll.

Snabbare än en fjortonårig flicka som slänger sig efter sin handduk när rektor kommer in i omklädningsrummet rycker han fram en pistol, siktar och avfyrar ett skott som flyger i en perfekt bana rakt mot mannen framför honom.

Skottet är en delikat och dödlig blandning mellan kod och ett starkt frätande och högexplosivt ämne. Koden är uppbyggd på ett sådant sätt att den kan bryta igenom det säkraste försvar på ett ögonblick för att sedan skottets andra livsfarliga komponent ska kunna verka med högsta effekt. Mannen med den brittiska accenten blir träffad i bröstet så att han flyger bakåt samtidigt som hans lungor exploderar. Blod stänker och han faller ner död samtidigt som två nya projektiler har avfyrats med dödlig precision mot sina mål.

Pistolen riktas mot den sista förövaren samtidigt som hans kamrater faller till marken bredvid honom, reflexmässigt lyckas han avfyra ett skott. Mannen med den svarta rocken duckar lätt undan samtidigt som han avfyrar en sista dödande salva.

Han stoppar tillbaka pistolen i rocken samtidigt som droppen av vatten faller till marken. Sen fortsätter han sin stilla gång som om han aldrig varit avbruten.

Advertisements

Spread a little love

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s